Artikel i ESTA,Svenska Stråklärarförbundets medlemstidning Nr 1, 2005/Anna Braw
"Vi behöver inte sitta på våra kammare och se varandra som konkurrenter"
Allt för instrumentet - genom SVSF samarbetar ett 20-tal svenska violin- och stråkmakare. Foto: Fredrik Karlsson
Istället för att se varandra som konkurrenter borde vi kunna träffas och dra nytta av varandras kunskap. Med den revolutionerande tanken satte Peter Westerlund, fiolbyggare i Norberg, igång Sveriges Violin- och Stråkmakares Förbund.
. "Är du fiolbyggare? Vad gulligt!" Det är nästan som den klassiska kommentaren när en musiklärare presenterar sig: "Jaha, och vad jobbar du med på dagarna, då?" Ändå är instrumentbyggande och reparationer av instrument något mytomspunnet, fyllt av konkurrens och prestige. Hemliga lackrecept är bara en liten del.
Men Peter Westerlund, som bygger instrument på heltid i Norberg, var inte den ende som tyckte att det kändes lite onödigt att konkurrera och hålla sig för sig själv. När han och hans fru Irene - det är hon som sköter administrationen i firman - började bjuda in till instrumentmakarkurser visade det sig att många ville vara med.
- Jag bjöd in mina idoler, helt enkelt, folk som Benjamin Schröder, Roger Hargrave, Eric Blot, Frank Ravatin och Georg Kremer, och så talade vi om för folk vi kände att vi hade en kurs på gång. Enda kravet på deltagarna var att de skulle arbeta med instrumentbygge eller reparationer på heltid - annars skulle det lätt ha blivit översvämning av glada amatörer, och möjligheten för heltidsmakarna att träffas skulle ha gått om intet.
- En del av tanken var nämligen att vi skulle träffas, alla som kanske sitter på sin kammare och jobbar och tittar snett på konkurrenterna. Att ta in ikonerna och lära oss saker av dem tillsammans var ett sätt att få igång det hela.
Det började lite blygt, "alla tittar på varandra med skumma ögon", som Peter beskriver det, men snart var kursverksamheten i full gång och det talades också om behovet av ett förbund för Sveriges heltidsarbetande byggare och reparatörer.
- Vi gjorde nio kurser sammanlagt, Irene och jag. Nu har förbundet en aktivitets- grupp som ska se till att det händer saker. Det måste vara något som verkligen lockar om folk ska resa över hela landet - det räcker inte med att det är kul att ses.
Bland de satsningar som genomförts hittills finns en lackkokarsession i Peters trädgård i Norberg och en gemensam monter i utställarhallen när RUM firade sitt 25-årsjubileum med en festival i Örebro 2003.
SVSF:s ordförande Samuel Casco i arbete. Foto: Fredrik Karlsson
Lite trassligt har förbundsbildandet varit, eftersom SVSF valt att satsa på heltids- sysselsatta byggare och reparatörer som medlemmar, oavsett vilken utbildning de har. Kravet är att de ska ha varit verksamma i minst tre år. Alla som är med har blivit rekommenderade av någon annan och fått visa sitt arbete för förbundet - "en välvillig bedömning", poängterar Peter. Men i yrket finns både gesäll- och mästar- utbildningar, och en grupp mästare har bildat ett eget förbund, skilt från SVSF. - Egentligen tycker jag att det skulle vara bäst om vi kunde arbeta tillsammans, allihop, säger Peter. Sverige är ju inte så stort.
Själv är han den ende medlemmen som bygger fioler på heltid. Några av de andra delar tiden lika mellan byggande och reparation, och många sysslar mer med reparationer. - Så om någon ringer mig om en stråke, då rekommenderar jag gärna Ulf Johansson. Eller om någon från Göteborg hör av sig, då tipsar jag om Bertil Pohl.
Bland framtidsplanerna finns en instrumentpool, där alla ska kunna deponera instrument. Ordföranden Samuel Casco har förhoppningsvis gott om plats i sina nya lokaler mittemot Konserthuset i Örebro. - Vet folk att det finns kanske femtio bra instrument, då kan de resa långt för att prova, säger Peter. Jag tror att det kan bli bra för många av oss att samarbeta på det viset. Vi har en del praktiska frågor kvar att lösa - det är mycket med försäkringar och sådant - men jag tycker att det är en bra idé.
Utomlands har det funnits fiolbyggarförbund länge. De har lite olika medlemsregler - i England är förbundet öppet för alla, och i andra länder bygger medlemsantagningen på formella meriter.
- För oss är det inte papper som är viktigast, utan faktisk kunskap. Har man klarat sig på marknaden i tre år är man oftast duktig och seriös. Tanken är att vi i förbundet ska hjälpa varandra, göra världen lite lättare att leva i. Och vi har haft väldigt roligt och lärt oss mycket på våra kurser hittills!
Tommy Jakobsson, Uppsala - Jan Larsson, Lima - Samuel Casco, Örebro - Backa Mikael Eriksson, Stockholm - Christer Berglund, Uppsala - Monika Gango, Huskvarna - Peter Westerlund, Norberg - Torbjörn Zethelius, Stockholm - Per Klinga, Mora - Ulf Johansson, Harlösa - Bertil Pohl, Göteborg - Sara & Bertil Strömberg, Borlänge - Mikael Karpaty, Leksand - Ulf Kloo, Ramdala - Arne Rydberg, Stockholm - Philippe Dormond, Tumba - Anders Gill, Hudiksvall
Till SVSF:s gemensamma arrangemang hittills hör montern vid Riksförbundet Unga Musikanters 25-årsjubileum i Örebro 2003. Här bjöd medlemmarna på en gemensam utställning av instrument som festivaldeltagarna kunde prova. Att finnas på plats och svara på instrumentfrågor är kanske minst lika viktigt! På Örebro Konserthus avgjordes också SM i solistiskt spel, en tävling som alltid lockar många unga stråkmusiker. Avskedsmelodin framförde SVSF-medlemmarna självklart på egna instrument.
Foto samtliga bilder: Tommy Jakobsson
Copyright © Sveriges Violin och Stråkmakares Förbund