- Startsida
- Medlemskap
- Stadgar
- Historia
- Aktiviteter
- Länkar
- Kontakt
Historisk bakgrund till bildandet av
Sveriges Violin- och Stråkmakares Förbund (SVSF)
FIOLBYGGANDET BÖRJAR I SVERIGE
Fiolbyggandet i Sverige kan dateras från ungefär år 1650 och framåt. De flesta av de tidiga violinbyggarpionjärerna var lokaliserade till Stockholm. Denna stora stad som år 1720 hyste ungefär 45 000 innevånare. Musikerna som behövde deras tjänster stod att hitta i hovet, kyrkorna samt en och annan burgen medborgare.
Den första konserten för en öppen allmänhet gick av stapeln 1731. Detta kan ses som ett ungefärligt startdatum för det svenska fiolbyggandet som vi idag känner till det. Som ett kuriosum kan nämnas att sex år senare dör Antonio Stradivari efter ett 93-årigt liv som betecknar början till slutet av den 150-åriga gyllene perioden i Cremona.
BYGGANDET AVTAR
Sedan dessa dagar i 1700-talets mitt fram till vår tid, har violinbyggare/reparatörer kommit och gått. En tendens som är märkbar, är dock att nyskapandet, byggandet av instrument har tenderat att avta emedan reparationsdelen i yrket har blivit större.
Betydligt fler instrument finns bevarade av t ex Öhberg från 1700-talet än t ex Lindholm från 1900-talet. Nytillverkningen har allteftersom 1900-talet lidit, mer och mer blivit en uppgift för hobbybyggare samt fabriker som sedan 1800-talet försett marknaden med otroliga mängder av bruksinstrument.
Produktionen av kvalitetsinstrument har under 1900-talet haft en svår tid. Många myter om t ex de gamla instrumentens suveränitet har gjort att de nytillverkade toppinstrumentet har förpassats till ett sidorum, utan chans att jämföras på sanna grunder.
Orsaken till detta är självklart en pengamässig fråga. Antikvitetsvärdets andel i instrumenten har drivits upp i sådana höjder att de på intet sätt åskådliggör den tonala skillnaden som en musiker ofta söker. Som exempel kan tas en Stradivariusfiol som av någon anledning avslöjas som en förfalskning. Priset dyker då till ungefär en procent om tillverkaren förblir okänd, detta trots att det rör sig om samma fiol.
Nytillverkningen av professionella violinbyggare har alltså under 1900-talet stadigt sjunkit. Inte oväntat har Italien klarat sig bäst. Det har visat sig vara en fördel att ha namn som klingar italienskt. Det har till och med gått så långt att byggare försett sig med en adress i Cremona för att på så vis påvisa sin Italienska koppling. Grupper bildas på andra ställen i världen med namn som antyder Italiensk tradition. Byggare antar "artistnamn" som klingar Italienskt etc.
Fiolbyggare Bengt Lindholm uttalar sig i Anne Nilssons bok "Fioler" från 1981. -Vill man tillverka nya fioler och få en rimlig ersättning för det arbete som läggs ned, får man avsättningssvårigheter om man inte lyckas fabulöst bra. -Guldåldern för instrumentmakare har nog varit. Bengts ord sammanfattar nog läget runt 1980 på ett förträffligt sätt.
TRENDEN SVÄNGER
Situationen för violinbygget är mörk, men just då, när yrkeskåren närmar sig randen till att nybygge blir en bredvidsyssla för reparatörer och i övrigt en hobbyföreteelse, inträffar några mycket avgörande saker under de sista två decennierna av 1900-talet.
- Ett nytt tänkande där man delar med sig av sina erfarenheter sprids istället för att "slå vakt om sina hemligheter"
- Kommunikationer bli billigare. Detta gör att byggare kan besöka kurser, samlingar, etc. för att förkovra sig
- Internet ger tillgång till information som uppdaterar den enskilde byggaren om vad som pågår runt om i världen
- Byggare börjar kopiera gamla instrument på ett mycket drivet sätt. Detta skiljer sig från de enkla schatteringar man sträckt sig till tidigare. Att utseendet tilltalar musikerna samtidigt som de klingar väl gör att instrumenten får chansen att testas på allvar. Nya instrument har under det senaste decenniet blivit "på modet" samt ett fullt tänkbart alternativ för professionella musiker. Antalet renodlade nybyggare ökar kraftigt för första gången på flera hundra år. Många reparatörer tar dessutom upp bygge som en stor del av sitt yrke
SVERIGES VIOLIN- OCH STRÅKMAKARES FÖRBUND (SVSF) BILDAS
Mellan 1998 och 2003 organiserade Irene och Peter Westerlund, Westerlunds Violinverkstad AB, kurser med nio av världens ledande föreläsare inom vår bransch.
Föreläsare på dessa kurser var:
- Benjamin Schröder - reparatör i absolut världsklass
- Roger Hargrave - en av vår tids skickligaste kopiatörer/byggare
- John Dilworth - expert på antika fioler, välrenommerad fiolbyggare
- Peter Oxley - stråkmakare i absolut världsklass. Stråkexpert
- Patric Robin - en av de ledande av dagens byggare
- Eric Blot - vår tids främste expert på senitalienska byggare
- Georg Kremer - världsledande tillverkare och försäljare av lackingredienser
- Frank Ravatin - en av Europas främsta fiolbyggare
- Joseph Curtin - en av USA:s mest kända fiolbyggare
Dessa kurser var tänkta som ett stöd för dem som enbart hade sitt fiolbyggande/reparerande som inkomstkälla. Dessutom skulle det främja det sociala utbytet mellan de annars ganska isolerade byggarna. För att detta skulle ske sattes deltagaravgiften mycket lågt samt inkluderades av en gemensam trerätters middag. Utkomsten av detta blev över förväntan och samarbetet ökade. Mer information om kurserna.
Efter en tid insåg man att de uppnådda goda effekterna snart skulle dö ut efter det att kurserna slutade. Då föddes tanken på att starta det första professionella förbundet för Sveriges violinmakare, stråkmakare och reparatörer. Efter ett kort möte i stort samförstånd bildades så SVSF den 19 oktober 2002.